wonderbar
och jag säger det igen, har förmodligen sagt det varje år, och kommer även fortsätta i den andan. men när man har öppet entrédörren till Ok, DÅÅÅÅÅ är de sommar!!! när folk går ut och in som dom vill, ååh så mysigt de är. :) med detta vill jag mena att man kan va glad för lite!!
nu är det uppackning på schemat, tooodls
burträsk...
jobb i morrn, sen är det personalfest på agendan. väldigt trevligt :) sen vankas de jobb i burträsk på OK.
nu är det godnatt!
såhär såg huset inte ut när vi sålde de, men de är ändå samma hus...VÅRAT hus!
.
saker som gärna kan falla ner framför fötterna på mig en trist och tråkig måndagmorgon.
en audi Q7, MÖÖÖÖMS!!
En liten tripp jorden runt
En äckligt fräsch lägenhet i de underbara sthlm
En lähenhet i New York går också bra.
Eller de går även bra att bara få åka dit några månader.
Få seee nu, kommer detta hända?
jag kan svara på den där frågan själv, naaaa inte direkt troligt va?!
snabbt stabilt och jätte jätte bra
sitter nu med min drogade hund (va hos vetrinären idag, där dom sövde ner min lilla bebis) de ser ut dom att han är död, men eftersom jag ständigt har handen på han för att känna hjärtslag och puls, så vet jag att han lever :) haha
allt rullar på, jag jobbar som en tok, och är sällan ledig. men de är väl så man gör nu för tiden?
min andra tatuering är bokad, och jag längtar som en idiot!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
och annars så är jag bara vidrigt sugen på att spela fotboll!
god natt
Utan dina andetag
Då va en av årets jobbigaste dagar här igen, den har kommit samma datum, samma tid och varje år i 6 års tid nu, men de blir lika jobbigt varje gång ändå!
De är ju naturligtvis min underbara lilla mormor tankarna svävar iväg till. Ju äldre jag blir, ju större blir saknaden känns det som. De är många tankar om hur de kunde ha varit, att sitta där i hennes kök, och prata om allt som händer, och allt som hänt.
Förstå ändå hur mke man skulle ha att säga till henne nu, efter 6 år?! Jag har tagit studenten, har skaffat hund (som jag vet att hon skulle älska!) Jag har flyttat, skaffat jobb, har en underbar pojkvän, och allt är sådär bra som det bara skulle kunna vara, ja, allt förutom att hon inte är här. Min älskade älskade mormor.
Första månaderna och året var ju känslan mest bara överjävla mäktig! Den där paniken om att hon inte är kvar, hon som bara försvann ut i ingenting! De är en rätt jobbig känsla man har i kroppen när det händer, speciellt när hon bara va 63 år gammal, de är inte meningen! Nu med åren har paniken mestadels gått över till tomhet.
Dom flesta andra har en mormor, och det är något speciellt med en mormor, en farmor är fantastisk, men en mormor är alltid en mormor, luddrigt och svårt att sätta ord på, men de är så det känns.
Oj vad jag saknar mormor som stod där i fönstret och vinkade till mig och pernilla när vi antingen kom från skolan, eller cyklade hem efter att ha hälsat på. Leendet som som gick från ena örat till det andra. Jag kan mala på i evigheter om hur fantastisk min mormor var, och hur jävla mke jag sknar henne. Men de kommer inte att ta henne tillbaka hit. Däremot så kommer hon alltid att finnas, när jag snart kommer att rista in "mormor" på min arm.
De var allt jag hade att komma med idag, så tack och hej.
