hannah tafvelin holmgren

på ett sätt kändes de så jävla tungt att sitta brevid dig i bilen idag. För jag kunde inte ta din hand och hålla den i min i 2 timmar. Och jag kunde inte luta mig mot dig när jag blev trött, och känna att du pussade mig i pannan. Jag kunde inte fråga dig om jag fick följa med dig hem och vara med dig och dina vänner ikväll. Det kändes bara tungt.

Men å andra sidan var de väldgt skönt. Att bara få sitta där och titta på dig, höra dig skratta och se dig le. Hellre de än inget alls. Och jag skrattade som mest när du vända mössa in och ut, det var en känsla i kroppen som var helt ovärderlig när jag då såg på dig, å visste att du såg mig tillbaka.

På något sätt kändes allt ändå perfekt. För jag fick sitta där med dig, och jag fick vara med dig hela dagen. Det var längesen nu, men jag fick ha dig idag.

nog om detta bölande ämne, dags för lite kroppkakor med sylt :)